عَنْ رَبِيعَةَ بن كَعْبٍ الأسْلَمِيِّ خادِمِ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ وَمِنْ أَهْلِ الصُّفَّةِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: كُنْتُ أَبِيتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ فَآتِيهِ بِوَضُوئِهِ وَحاجَتِهِ فَقَالَ: "سَلْنِي" فَقُلْتُ "أَسْأَلُكَ مُرافَقَتَكَ فِي الجَنَّةِ" فَقالَ: "أوَ غَيْرَ ذَلِكَ؟" قُلْتُ: "هُوَ ذَاكَ". قَالَ: "فَأَعِنِّي عَلَى نَفْسِكَ بِكَثْرَةِ السُّجُودِ" رواه مسلم
Rabia ibn Kab al-Aslami, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag brukade övernatta hos Guds Sändebud ﷺ och komma till honom med tvagningsvatten och annat han behövde. Han sade: “Be mig om något.” Och jag svarade: “Jag ber dig om att få vara tillsammans med dig i Paradiset.” Han frågade: “Något annat?” och jag svarade: “Nej, bara det.” Han sade: “Hjälp mig då mot dig själv genom att ofta falla ned med ansiktet mot marken.” [Muslim]