عَنْ أَبِي بَرْزَة رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ كَانَ يَكرَهُ النَوْمَ قَبْلَ العِشَاءِ وَالحَدِيثَ بَعْدَها. متفق عليه
Abu Barza, må Gud vara nöjd med honom, sade: “Guds Sändebud ﷺ ogillade att man sov före kvällsbönen och samtalade efter den.” ## Imam al-Nawawi skriver: “Detta gäller samtal som är tillåtna under andra tider än denna, det vill säga sådana samtal som du varken belönas eller bestraffas för. Samtal som under andra tider än denna betraktas som förbjudna eller förkastliga anses vara än mer förbjudna eller förkastliga under denna tid. Men samtal om det som är gott, som att diskutera när man studerar tillsammans, eller att tala om de rättfärdiga eller om goda karaktärsdrag, eller att samtala med en gäst eller för att hjälpa någon och andra liknande samtal är däremot inte förkastliga. Nej, de är snarare rekommenderade. Och på samma sätt förhåller det sig med andra samtal som förs med goda skäl eller på grund av tvingande yttre omständigheter. Det jag har nämnt här har starkt stöd i flertalet helt tillförlitliga hadither.” ## [Bukhari & Muslim]