عَنِ السَّائِبِ بْنِ يَزِيدَ الصَّحَابِي رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قالَ: كُنْتُ فِي المَسْجِدِ فَحَصَبَنِي رَجُلٌ فَنَظَرْتُ فَإِذا عُمَرُ بْنِ الخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فَقالَ: اذْهَبْ فَأْتِنِي بِهَذَيْنِ فَجِئْتُهُ بِهِما فَقالَ: مِنْ أَيْنَ أَنْتُما؟ فَقالا: مِنْ أَهْلِ الطَّائِفِ فَقالَ: لَوْ كُنْتُما مِنْ أَهْلِ البَلَدِ لَأَوْجَعْتُكُما تَرْفَعَانِ أَصْوَاتَكُما فِي مَسْجِدِ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ. رواه البخاري
al-Saib ibn Yazid, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag befann mig i moskén när en man plötsligt kastade småsten på mig. Jag tittade förvånat upp och såg att det var Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom. Han sade: “Gå till de där två männen och för dem till mig.” Jag förde dem till honom och han frågade: “Var kommer ni ifrån?”. De svarade: “Vi är från Ta’if.” Umar sade då: “Hade ni kommit härifrån skulle jag ha givit er ett kännbart straff för att ni höjer era röster i Guds Sändebuds moské.” [Bukhari]