عَنْ عائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْها قالَتْ: كَانَ النَّبِيُّ ﷺ يَقُومُ مِنَ اللَّيْلِ حَتَّى تَتَفَطَّرَ قَدَمَاهُ فَقُلْتُ لَهُ: لِمَ تَصْنَعُ هَذَا يَا رَسُولَ اللَّهِ وَقَدْ غُفِرَ لَكَ ما تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِكَ وَما تَأَخَّرَ؟ قالَ: "أَفَلا أَكُونُ عَبْدًا شَكُورًا" متفق عليه. وعن المغيرة بن شعبة نحوه متفق عليه
Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Profeten brukade stå upp i bön om nätterna ända tills hans fötter [svullnade och] sprack. Jag frågade honom: ”Guds Sändebud! Varför gör du så här när Gud redan förlåtit dig dina tidigare och kommande synder?” Han svarade: ”Borde jag då inte vara en tacksam tjänare?” [Bukhari & Muslim] Bukhari och Muslim har också förmedlat en snarlik version som återberättas av al-Mughira, må Gud vara nöjd med honom.