عَنْ زَيْنَبَ بِنْتِ أَبِي سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُما قالَتْ: دَخَلْتُ عَلَى أُمِّ حَبِيبَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْها زَوْجِ النَّبِيِّ ﷺ حِينَ تُوُفِّيَ أَبُوها أَبُو سُفْيَانَ بْنُ حَرْبٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فَدَعَتْ بِطِيبٍ فِيهِ صُفْرَةُ خَلُوقٍ أَوْ غَيْرِهِ فَدَهَنَتْ مِنْهُ جَارِيَةً ثُمَّ مَسَّتْ بِعَارِضَيْها. ثُمَّ قالَتْ: وَاللَّهِ مَا لِي بِالطِّيبِ مِنْ حَاجَةٍ غَيْرَ أَنِّي سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ يقُولُ عَلَى المِنْبَرِ: "لا يَحِلُّ لِامْرَأَةٍ تُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَاليَوْمِ الآخِرِ أَنْ تُحِدَّ عَلَى مَيِّتٍ فَوْقَ ثَلاثِ لَيَالٍ إِلاَّ عَلَى زَوْجٍ أَرْبَعَةَ أَشْهُرٍ وَعَشْراً. متفق عليه
Zaynab bint Abu Salama, må Gud vara nöjd med dem båda, sade: Jag besökte profethustrun Umm Habibah, må Gud vara nöjd med henne, när hennes far, Abu Sufyan ibn Harb, må Gud vara nöjd med honom, hade avlidit. Hon bad om ett gulaktigt väldoftande ämne, khaluq eller liknande, och strök det först på en tjänsteflicka och därefter på sina egna kinder. Sedan sade hon: “Vid Gud! Jag har inget behov av väldoftande ämnen, men jag hörde Guds Sändebud ﷺ när han stod på predikstolen och sade: ‘Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Gud och den yttersta dagen att sörja någon som har dött längre än tre nätter, med undantag för hennes make, [som hon får sörja] fyra månader och tio dagar.’” [Bukhari & Muslim]