عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ خَرَجَ إِلَى الشَّامِ حَتَّى إِذَا كَانَ بِسَرْغٍ لَقِيَهُ أُمَرَاءُ الأَجْنَادِ أبُو عُبَيْدَةَ بْنُ الجَرَّاحِ وَأَصْحَابُهُ فَأَخْبَرُوهُ أنَّ الْوَبَاءَ قَدْ وَقَعَ بِالشَّامِ قَالَ ابْنُ عَبَّاسٍ: فَقَالَ لِي عُمَرُ: ادْعُ لِي المُهَاجِرِينَ الأوَّلِينَ فَدَعَوْتُهمْ فَاسْتَشَارَهُمْ وَأَخْبَرَهُمْ أنَّ الْوَبَاءَ قَدْ وَقَعَ بِالشَّامِ فَاخْتَلَفُوا فَقَالَ بَعْصُهُمْ: خَرَجْتَ لِأَمْرٍ وَلاَ نَرَى أَنْ تَرْجِعَ عَنْهُ. وَقَالَ بَعْضُهُمْ: مَعَكَ بَقِيَّةُ النَّاسِ وَأصْحَابُ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ وَلا نَرَى أَنْ تُقْدِمَهُمْ عَلَى هَذَا الْوَبَاءِ فَقَالَ: ارْتَفِعُوا عَنِّي ثُمَّ قَالَ: ادْعُ لِي الأَنْصَارَ فَدعَوْتُهُم فَاسْتَشَارَهُمْ فَسَلَكُوا سَبِيلَ المُهَاجِرِينَ وَاخْتَلَفُوا كَاخْتِلافِهِمْ فَقَالَ: ارْتَفِعُوا عَنِّي ثُمَّ قَالَ: ادْعُ لِي مَنْ كَانَ هَاهُنَا مِنْ مَشْيَخَةِ قُرَيْشٍ مِنْ مُهَاجِرةِ الْفَتْحِ فَدَعَوْتُهُمْ فَلَمْ يَخْتَلِفْ عَلَيْهِ مِنْهُمْ رَجُلانِ فَقَالُوا: نَرَى أنْ تَرْجِعَ بِالنَّاسِ وَلاَ تُقْدِمَهُمْ عَلَى هَذَا الْوَبَاءِ فَنَادى عُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فِي النَّاسِ: إِنِّي مُصْبِحٌ عَلَى ظَهْرِ فَأَصْبِحُوا عَلَيْهِ: فَقَالَ أَبُو عُبَيْدَةَ بْنُ الجَرَّاحِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ: أَفِرَاراً مِنْ قَدَرِ اللَّهِ؟ فَقَالَ عُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ: لَوْ غَيْرُكَ قَالَهَا يَا أبَا عُبَيْدَةَ وَكَانَ عُمَرُ يَكْرَهُ خِلافَهُ نَعَمْ نَفِرُّ مِنْ قَدَرِ اللَّهِ إِلَى قَدَرِ اللَّهِ أَرَأَيْتَ لَوْ كَانَ لَكَ إِبِلٌ فَهَبَطَتْ وَادِياً لَهُ عُدْوَتَانِ إِحْدَاهُمَا خَصْبَةٌ وَالأُخْرَى جَدْبَةٌ أَلَيْسَ إِنْ رَعَيْتَ الخَصْبَةَ رَعَيْتَهَا بِقَدَرِ اللَّهِ وَإِنْ رَعَيْتَ الجَدْبَةَ رَعَيْتَهَا بِقَدَرِ اللَّهِ قَالَ: فَجَاءَ عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ عَوْفٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ وَكَانَ مُتَغَيِّباً فِي بَعْضِ حَاجَتِهِ فَقَالَ: إِنَّ عِنْدِي مِنْ هَذَا عِلْماً سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ يَقُولُ: "إِذَا سَمِعْتُمْ بِهِ بِأرْضٍ فَلاَ تَقْدِمُوا عَلَيْهِ وَإذَا وَقَعَ بِأَرْضٍ وَأَنْتُمْ بِهَا فَلا تَخْرُجُوا فِرَاراً مِنْهُ" فَحَمِدَ اللَّهَ تَعَالَى عُمَرُ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ وَانْصَرَفَ. متفق عليه
Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har berättat att Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom, begav sig av mot Sham. När han anlände till Sargh möttes han av arméernas befälhavare, Abu Ubayda ibn al-Jarrah och hans följeslagare, som meddelade honom att pesten brutit ut i Sham. Ibn Abbas sade: “Umar bad mig då att kalla på de som först hade utvandrat till Medina. Jag kallade på dem och Umar bad om deras synpunkter och berättade att pesten brutit ut i Sham. De blev oense, och några av dem sade: ‘Du begav dig hit av en anledning och vi anser inte att du ska ge upp det du kom för.’ En annan grupp sade: ‘Du har med dig de människor som är kvar av Profetens följeslagare ﷺ och vi anser inte att du bör utsätta dem för risken att smittas av pesten.’ Han sade: ‘Lämna mig,’ och sedan sade han: ‘Kalla på hjälparna.’ Jag kallade på dem och han bad om deras synpunkter. De blev oense på samma sätt som utvandrarna och Umar bad dem att lämna honom. Sedan sade han: ‘Kalla på de av Qurayshs äldre som är här och som utvandrade i samband med erövringen av Mecka.’ Jag kallade på dem och de var alla överens. De sade: ‘Vi anser att du bör återvända med människorna och inte utsätta dem för risken att smittas av denna pest.’ Umar förkunnade då för människorna: ‘Jag rider tillbaka på morgonen och det ska även ni göra.’ Abu Ubayda ibn al-Jarrah frågade då: ‘Flyr du från Guds dekret?’ Han sade: ‘Abu Ubayda! Jag önskar att någon annan än du hade frågat detta!’ Umar ogillade nämligen att vara oense med Abu Ubayda. ‘Ja, vi flyr från Guds dekret till Guds dekret. Antag att du ägde kameler som gått ner i en dal omgiven av två sluttningar, varav den ena är bördig och den andra ofruktsam. Skulle det inte förhålla sig så att om du låter dem beta på den bördiga sluttningen så sker det i enlighet med Guds dekret, och om du låter dem beta på den ofruktsamma sluttningen så sker även det i enlighet med Guds dekret?’” Ibn Abbas sade: “Abdurahman ibn Awf, som hade varit borta för att uträtta ett ärende, kom och sade: ‘Jag känner till något om detta. Jag hörde nämligen Guds Sändebud ﷺ säga: ‘Om ni får höra att pesten brutit ut på en plats ska ni inte resa dit, och om den bryter ut på en plats där ni redan befinner er ska ni inte fly därifrån.’’ Umar prisade då Gud, den Upphöjde, och gav sig iväg.” [Bukhari & Muslim]