عَنْ أُمِّ سَلَمَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ: قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ هَلْ لِي أَجْرٌ فِي بَنِي أَبِي سَلَمَةَ أَنْ أُنْفِقَ عَلَيْهِمْ وَلَسْتُ بِتَارِكَتِهِمْ هَكَذَا وَهَكَذَا إِنَّمَا هُمْ بَنِيَّ؟ فَقَالَ: "نَعَمْ لَكِ أَجْرُ مَا أَنْفَقْتِ عَلَيْهِمْ" متفق عليه
Umm Salama, må Gud vara nöjd med henne, sade: Jag frågade Guds Sändebud ﷺ: “Har jag någon belöning att vänta om jag försörjer Abu Salamas söner? Jag kan inte låta dem driva omkring hit och tid [i jakt efter något att äta], de är ju mina barn.” Han svarade: “Ja, du kommer att belönas för det du ger dem.” [Bukhari & Muslim]