وَقالَ تَعَالَى: {وَالْعَصْر. ِإِنَّ الأِنْسَانَ لَفِي خُسْر. ٍإِلاَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَتَوَاصَوْا بِالْحَقِّ وَتَوَاصَوْا بِالصَّبْر} [العصر: 1-3]
Vid den flyende tiden! Människan förbereder helt visst sin egen undergång, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod. (K. 103:1-3)I boken De rättfärdigas trädgårdar skriver al-Nawawi att Imam al- Shafi’i, må Gud, den Upphöjde visa honom barmhärtighet, sade att människorna eller de flesta av dem är alltför tanklösa för att begrunda denna sura.