عَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَ لِأَبِي بَكْرٍ الصِّدِّيقِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ غُلامٌ يُخْرِجُ لَهُ الخَرَاجَ وَكَانَ أَبُو بَكْرٍ يَأْكُلُ مِنْ خَرَاجِهِ فَجَاءَ يَوْماً بِشَيْءٍ فَأَكَلَ مِنْهُ أَبُو بَكْرٍ فَقَالَ لَهُ الغُلامُ تَدْرِي مَا هَذا فَقَالَ أَبُو بَكْرٍ وَمَا هُوَ قَالَ كُنْتُ تَكَهَّنْتُ لِإِنْسَانٍ فِي الجَاهِلِيَّةِ وَمَا أُحْسِنُ الكَهَانَةَ إِلاَّ أَنِّي خَدَعْتُهُ فَلَقِيَنِي فَأَعْطَانِي بِذَلِكَ هَذَا الَّذِي أَكَلْتَ مِنْهُ فَأَدْخَلَ أَبُو بَكْرٍ يَدَهُ فَقَاءَ كُلَّ شَيْءٍ فِي بَطْنِهِ. رواه البخاري
Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: “Abu Bakr al-Siddiq, må Gud vara nöjd med honom, hade en slav som brukade ge honom en del av den [mat] han arbetat ihop, och Abu Bakr brukade äta av den. En dag kom han med något och Abu Bakr åt av det. Slaven frågade: “Vet du vad detta är?” och Abu Bakr sade: “Vad är det?” Han svarade: “Jag brukade spå en person under okunnighetens tid. Jag kunde inte spå men jag lurade honom. Jag träffade honom nu och han gav mig det du just har ätit som betalning”. Abu Bakr stoppade omedelbart fingrarna i halsen och kastade upp allt han hade i magen.” [Bukhari]