عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَمْرِو بْنِ العَاصِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ جَاءَ رَجُلٌ فَاسْتَأْذَنَهُ فِي الجِهَادِ فَقَالَ أَحَيٌّ وَالِدَاكَ قَالَ نَعَمْ قَالَ فَفِيهِمَا فَجَاهِدْ. متفق عليه
وفي رواية لهما أَقْبَلَ رَجُلٌ إِلَى نَبِيِّ اللَّهِ ﷺ فَقَالَ أُبَايِعُكَ عَلَى الهِجْرَةِ وَالجِهَادِ أَبْتَغِي الأَجْرَ مِنَ اللَّهِ تَعَالَى قَالَ فَهَلْ مِنْ وَالِدَيْكَ أَحَدٌ حَيٌّ قَالَ نَعَمْ بَلْ كِلَاهُمَا قَالَ تَبْتَغِي الأَجْرَ مِنَ اللَّهِ تَعَالَى قَالَ نَعَمْ قَالَ فَارْجِعْ إِلَى وَالِدَيْكَ فَأَحْسِنْ صُحْبَتَهُمَا. وهذا لفظ مسلم
Abdullah ibn Amr ibn al-As, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: “En man kom till Guds Sändebud ﷺ och bad om tillstånd att dra ut i strid. Profeten ﷺ frågade: ‘Lever dina föräldrar?’ ‘Ja’, svarade mannen. Han sade då: ‘Då är det hos dem du ska utkämpa din strid’.” [Bukhari & Muslim] I en annan version, som också den återfinns hos Bukhari och Muslim, står det: “En man kom till Guds Profet ﷺ och sade: ‘Jag avlägger en trohetsed till dig att jag ska utvandra och strida, och jag hoppas [därmed] på belöning från Gud, den Upphöjde.’ Han frågade: ‘Är någon av dina föräldrar i livet?’ Han svarade: ‘Ja, båda två.’ Han frågade: ‘Hoppas du [verkligen] på belöning från Gud, den Upphöjde?’ ‘Ja’ svarade mannen. Profeten sade då: ‘Återvänd då till dina föräldrar och behandla dem väl.’”