عَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ دَخَلَتْ عَلَيَّ امْرَأَةٌ وَمَعَهَا ابْنَتَانِ لَهَا تَسْأَلُ فَلَمْ تَجِدْ عِنْدِي شَيْئاً غَيْرَ تَمْرَةٍ وَاحِدَةٍ فَأَعْطَيْتُهَا إِيَّاهَا فَقَسَمَتْهَا بَيْنَ ابنَتَيْهَا وَلَمْ تَأْكُلْ مِنْهَا ثُمَّ قَامَتْ فَخَرَجَتْ فَدَخَلَ النَّبِيُّ ﷺ عَلَيْنَا فَأَخْبَرْتُهُ فَقَالَ مَنِ ابْتُلِيَ مِنْ هَذِهِ البَنَاتِ بِشَيْءٍ فَأَحْسَنَ إِلَيْهِنَّ كُنَّ لَهُ سِتْراً مِنَ النَّارِ. متفق عليه
Aisha, må Gud vara nöjd med henne, har berättat: “En kvinna kom hem till mig tillsammans med sina två döttrar och tiggde [om något att äta]. Hon fann ingenting hos mig med undantag för en enda dadel. Jag gav den till henne, varpå hon delade den mellan sina döttrar utan att själv äta av den. Sedan reste hon sig och gick. Profeten ﷺ kom därefter hem till oss och jag berättade vad som hänt. Han sade: ‘Den som prövas med något ansvar för dessa döttrar, och behandlar dem väl, ska skyddas av dem från Elden.’” [Bukhari & Muslim]