عَنْ أَبِي سَعِيدٍ الخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ ﷺ قَالَ إِيَّاكُمْ وَالجُلُوسَ فِي الطُّرُقَاتِ قَالُوا يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا لَنَا مِنْ مَجَالِسِنَا بُدٌّ نَتَحَدَّثُ فِيهَا فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ فَإذَا أَبَيْتُمْ إِلاَّ المَجْلِسَ فَأَعْطُوا الطَّرِيقَ حَقَّهُ قَالُوا وَمَا حَقُّ الطَّرِيقِ يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ غَضُّ البَصَرِ وَكَفُّ الأَذَى وَرَدُّ السَّلامِ وَالأَمْرُ بِالمَعْرُوفِ وَالنَّهْيُ عَنِ المُنْكَرِ. متفق عليه
Abu Said al-Khudri, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att Profeten ﷺ sade: “Tag er i akt för att sitta vid vägarna!” Man sade: “Guds Sändebud, vi har inget val, de är våra samlingsplatser där vi sitter och samtalar.” Guds Sändebud ﷺ sade då: “Om ni envisas med att sitta där, ska ni åtminstone iaktta vägens rättigheter.” De frågade: “Vilka är vägens rättigheter, Guds Sändebud?” Han svarade: “Att sänka blicken, att inte förorätta [andra], att besvara fridshälsningen samt att påbjuda det som är tillbörligt och förbjuda det som är otillbörligt.” [Bukhari & Muslim]