عَنْ أَبِي الفَضْلِ العَبَّاسِ بْنِ عَبْدِ المُطَّلِبِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ شَهِدْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ يَوْمَ حُنَيْنٍ فَلَزِمْتُ أَنَا وَأَبُو سُفْيَانَ بْنُ الحارِثِ بْنِ عَبْدِ المُطَّلِبِ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ فَلَمْ نُفَارِقْهُ وَرَسُولُ اللَّهِ ﷺ عَلَى بَغْلَةٍ لَهُ بَيْضَاءَ. فَلَمَّا الْتَقَى المُسْلِمُونَ وَالمُشْرِكُونَ وَلَّى المُسْلِمُونَ مُدْبِرِينَ فَطَفِقَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ يَرْكُضُ بَغْلَتَهُ قِبَلَ الكُفَّارِ وَأَنا آخِذٌ بِلِجَامِ بَغْلَةِ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ أَكُفُّهَا إِرَادَةَ أَنْ لاَ تُسْرِعَ وَأَبُو سُفْيانَ آخِذٌ بِرِكَابِ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ أَيْ عَبَّاسُ نَادِ أَصْحَابَ السَّمُرَةِ قَالَ العَبَّاسُ وَكَانَ رَجُلاً صَيِّتاً فَقُلْتُ بِأَعْلَى صَوْتِي أَيْنَ أَصْحَابُ السَّمُرَةِ فَوَاللَّهِ لَكَأَنَّ عَطْفَتَهُمْ حِينَ سَمِعُوا صَوْتِي عَطْفَةَ الْبَقَرِ عَلَى أَوْلادِهَا فَقَالُوا يَا لَبَّيْكَ يَا لَبَّيْكَ فَاقْتَتَلُوا هُمْ والكُفَّارُ وَالدَّعْوَةُ فِي الأَنْصَارِ يَقُولُونَ يَا مَعْشَرَ الأَنْصَارِ يَا مَعْشَرَ الأَنْصَارِ ثُمَّ قَصُرَتِ الدَّعْوَةُ عَلَى بَنِي الحَارِثِ بْنِ الخَزْرَجِ فَنَظَرَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ وَهُوَ عَلَى بَغْلَتِهِ كَالمُتَطَاوِلِ عَلَيْهَا إِلَى قِتَالِهِمْ فَقَالَ هَذَا حِينَ حَمِيَ الوَطِيسُ ثُمَّ أَخَذَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ حَصَيَاتٍ فَرَمَى بِهِنَّ وُجُوهَ الكُفَّارِ ثُمَّ قَالَ انْهَزَمُوا وَرَبِّ مُحَمَّدٍ فَذَهَبْتُ أَنْظُرُ فَإِذَا القِتَالُ عَلَى هَيْئَتِهِ فِيمَا أَرَى فَوَاللَّهِ مَا هُوَ إِلاَّ أَنْ رَمَاهُمْ بِحَصَيَاتِهِ فَمَا زِلْتُ أَرَى حَدَّهُمْ كَلِيلاً وَأَمْرَهُمْ مُدْبِراً. رواه مسلم
Abu Fadl al-Abbas ibn Abd al-Muttalib, må Gud vara nöjd med honom, sade: “Jag var tillsammans med Guds Sändebud ﷺ dagen [för slaget vid] Hunayn. Han red på sin vita mula, och jag och Abu Sufyan ibn al-Harith ibn Abd al-Muttalib vek inte från hans sida. När muslimerna och månggudadyrkarna drabbade samman gjorde muslimerna helt om och flydde. Guds Sändebud ﷺ började då driva mulan mot de otrogna, men jag höll i mulans tyglar för att hindra den från att störta fram, medan Abu Sufyan höll i stigbygeln. Guds Sändebud ﷺ sade: ‘Abbas, kalla på akacians bröder!’” ## Akacians bröder syftar till de följeslagare som avlade trohetsed att inte fly från strid. Löftet avlades under ett akaciaträd sex år efter utvandringen till Medina. ## Abbas, som hade en ovanligt stark röst, sade: “Jag ropade då så högt jag kunde: ‘Var är de som svor trohet vid Akaciaträdet!?’ Vid Gud, när de hörde min röst vände de om mot oss, så som kor vänder sig om efter sina kalvar, och svarade: ‘Här är vi till din tjänst, här är vi till din tjänst!’ och återupptog striden med de otrogna. Sedan kallade man på hjälparna med orden: ‘Hjälpare, hjälpare!’ och därefter kallade man bara på Banu al-Harith ibn al- Khazraj. Guds Sändebud ﷺ sträckte på sig där han satt på mulan för att se ut över striden och sade: ‘Nu är ugnen het.’ ## Det vill säga, nu rasar striden, ö.a. ## Sedan tog han några småstenar och kastade dem mot de otrognas ansikten och sade: ‘De är besegrade, vid Muhammeds Herre!’” Abbas sade: “Jag gick för att se efter, och så vitt jag kunde se fortsatte striden som förut, men vid Gud, så snart han kastat stenarna kunde jag se att deras kampvilja mattades av och att de slog till reträtt.” [Muslim]