قال الإمام النووي بعده: وهذا صريح في أنه ينبغي أن لا يتكلم إلا إذا كان الكلام خيراً وهو الذي ظهرت مصلحته ومتى شك في ظهور المصلحة فلا يتكلم. وقال اعلم أنه ينبغي لكل مكلف أن يحفظ لسانه عن جميع الكلام إلا كلاما ظهرت في المصلحة ومتى استوى الكلام وتركه في المصلحة فالسنة الإمساك عنه لأنه قد ينجر الكلام المباح إلى حرام أو مكروه وذلك كثير في العادة والسلامة لا يعدلها شيء.
Imam al-Nawawi sade: “Detta visar tydligt att man inte bör tala utom när det som sägs är gott, det vill säga uppenbart gagneligt. Är man osäker på huruvida det som sägs är gagneligt eller inte ska man avstå från att tala.” Han sade också: “Du ska veta att en vuxen och tillräknelig person bör vakta sin tunga och inte prata om något annat än det som är gagneligt. När det är lika gagneligt att tala som att tiga är det sunna att avstå, eftersom tillåtet tal kan leda till sådant som är förbjudet eller förkastligt. Detta är mycket vanligt förekommande, och inget går upp mot att vara på den säkra sidan.”