عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: كُلُّ سُلَامَى مِنَ النَّاسِ عَلَيْهِ صَدَقَةٌ كُلَّ يَوْمٍ تَطْلُعُ فِيهِ الشَّمْسُ تَعْدِلُ بَيْنَ الاثْنَيْنِ صَدَقَةٌ وَتُعِينُ الرَّجُلَ فِي دَابَّتِهِ فَتَحْمِلُهُ عَلَيْهَا أَوْ تَرْفَعُ لَهُ عَلَيْهَا مَتَاعَهُ صَدَقَةٌ وَالكَلِمَةُ الطَّيِّبَةُ صَدَقَةٌ وَبِكُلِّ خَطْوَةٍ تَمْشِيهَا إِلَى الصَّلَاةِ صَدَقَةٌ وَتُمِيطُ الأَذَى عَنِ الطَّرِيقِ صَدَقَةٌ. متفق عليه
Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: “Det åligger människan att ge en allmosa för var och en av kroppens leder, varje dag som solen går upp. Att skipa rättvisa mellan två personer är en allmosa. Att hjälpa en man med hans riddjur, genom att hjälpa honom upp eller räcka honom hans packning, är en allmosa. Ett vänligt ord är en allmosa. Varje steg du tar på väg till bönen är en allmosa. Och att avlägsna något skadligt från vägen är en allmosa.” [Bukhari & Muslim]