عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي أَوْفَى رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ فِي بَعْضِ أَيَّامِهِ الَّتِي لَقِيَ فِيهَا العَدُوَّ انْتَظَرَ حَتَّى إِذا مَالَتِ الشَّمْسُ قَامَ فِيهِمْ فَقَالَ يَا أَيُّهَا النَّاسُ لا تَتَمَنَّوْا لِقَاءَ العَدُوِّ وَاسْأَلُوا اللَّهَ العَافِيَةَ فَإِذَا لَقِيتُمُوهُمْ فَاصْبِرُوا وَاعْلَمُوا أَنَّ الجَنَّةِ تَحْتَ ظِلاَلِ السُّيُوفِ ثُمَّ قَالَ النَّبِيُّ ﷺ اللَّهُمَّ مُنْزِلَ الكِتَابِ وَمُجْرِيَ السَّحَابِ وَهَازِمَ الأَحْزَابِ اهْزِمْهُمْ وَانْصُرْنَا عَلَيْهِمْ. متفق عليه
Abdullah ibn Abi Awfa, må Gud vara nöjd med honom och hans far, berättade att Guds Sändebud ﷺ under en av de dagar då han mötte fienden, väntade tills solen hade passerat sin höjdpunkt. Då reste han sig ibland dem och sade:“Människor, ni ska inte hoppas på att möta fienden, utan be Gud sörja för ert välbefinnande. Men när ni väl möter dem ska ni vara ståndaktiga och förvissade om att Paradiset ligger i svärdens skuggor.” Sedan bad han: “Gud! Du som uppenbarar Boken, driver molnen och besegrar de sammansvurna, besegra dem och ge oss seger över dem!” [Bukhari & Muslim]