حَدَّثَنَا عِيسَى بْنُ أَحْمَدَ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ وَهْبٍ قَالَ حَدَّثَنِي مَالِكُ بْنُ أَنَسٍ عَنِ ابْنِ شِهَابٍ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ دَخَلَ مَكَّةَ عَامَ الْفَتْحِ وَعَلَى رَأْسِهِ الْمِغْفَرُ قَالَ فَلَمَّا نَزَعَهُ جَاءَهُ رَجُلٌ فَقَالَ لَهُ ابْنُ خَطَلٍ مُتَعَلِّقٌ بِأَسْتَارِ الْكَعْبَةِ فَقَالَ: اقْتُلُوهُ. قَالَ ابْنُ شِهَابٍ وَبَلَغَنِي أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ لَمْ يَكُنْ يَوْمَئِذٍ مُحْرِمًا.
Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ kom till Mecka under erövringens år iklädd en ringbrynjehuva. När han tog av sig den, kom en man till honom och sade: “Ibn Khatal klamrar sig fast vid Kabas täckelse.” Han sade: “Döda honom”. Ibn Shihab sade: “Jag hörde att Guds Sändebud ﷺ inte hade för avsikt att utföra vallfärden eller umra på den dagen.