حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ مَنِيعٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَبَّادُ بْنُ عَبَّادٍ الْمُهَلَّبِيُّ عَنْ مُجَالِدٍ عَنِ الشَّعْبِيِّ عَنْ مَسْرُوقٍ قَالَ دَخَلْتُ عَلَى عَائِشَةَ فَدَعَتْ لِي بِطَعَامٍ وَقَالَتْ مَا أَشْبَعُ مِنْ طَعَامٍ فَأَشَاءُ أَنْ أَبْكِيَ إِلَّا بَكِيتُ قَالَ قُلْتُ لِمَ قَالَتْ أَذْكُرُ الْحَالَ الَّتِي فَارَقَ عَلَيْهَا رَسُولُ اللَّهِ ﷺ الدُّنْيَا وَاللَّهِ مَا شَبِعَ مِنْ خُبْزٍ وَلَحْمٍ مَرَّتَيْنِ فِي يَوْمٍ.
Masruq sade: Jag gick hem till Aisha, må Gud vara nöjd med henne, och hon bad att mat skulle ställas fram åt mig. Sedan sade hon: “Varje gång jag äter mig mätt vill jag gråta och brister i gråt.” Masruq frågade: “Vad beror detta på?”, och hon svarade: “Jag minns hur det var när Guds Sändebud ﷺ lämnade det jordiska livet. Vid Gud, han åt sig aldrig mätt på bröd och kött två gånger under en och samma dag!”