حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ قَالَ حَدَّثَنَا ابْنُ لَهِيعَةَ عَنْ يَزِيدَ بْنِ أَبِي حَبِيبٍ عَنْ رَاشِدِ بْنِ جَنْدَلٍ الْيَافِعِيِّ عَنْ حَبِيبِ بْنِ أَوْسٍ عَنْ أَبِي أَيُّوبَ الْأَنْصَارِيِّ قَالَ كُنَّا عِنْدَ النَّبِيِّ ﷺ يَوْمًا فَقَرَّبَ طَعَامًا فَلَمْ أَرَ طَعَامًا كَانَ أَعْظَمَ بَرَكَةً مِنْهُ أَوَّلَ مَا أَكَلْنَا وَلَا أَقَلَّ بَرَكَةً فِي آخِرِهِ فَقُلْنَا يَا رَسُولَ اللَّهِ كَيْفَ هَذَا قَالَ: إِنَّا ذَكَرْنَا اسْمَ اللَّهِ حِينَ أَكَلْنَا ثُمَّ قَعَدَ مَنْ أَكَلَ وَلَمْ يُسَمِّ اللَّهَ تَعَالَى فَأَكَلَ مَعَهُ الشَّيْطَانُ.
Abu Ayyub al-Ansari, må Gud vara nöjd med honom, sade: Vi var hos Profeten ﷺ en dag. Han ställde fram mat, och jag har aldrig sett någon mat som inledningsvis varit så full av välsignelser, och som avslutningsvis varit så utblottad på välsignelser. Vi frågade: “Guds Sändebud, vad beror detta på?”, och han svarade: “Vi nämnde Guds namn när vi åt, men därefter satte sig någon ned för att äta utan att nämna Guds, den Upphöjdes, namn, och Satan åt därför tillsammans med honom.”