وَقَالَ عَبْدُ بْنُ حُمَيْدٍ قَالَ مُحَمَّدُ بْنُ الْفَضْلِ: سَأَلَنِي يَحْيَى بْنُ مَعِينٍ عَنْ هَذَا الْحَدِيثِ أَوَّلَ مَا جَلَسَ إِلَيَّ فَقُلْتُ حَدَّثَنَا حَمَّادُ بْنُ سَلَمَةَ فَقَالَ لَوْ كَانَ مِنْ كِتَابِكَ فَقُمْتُ لِأُخْرِجَ كِتَابِي فَقَبَضَ عَلَى ثَوْبِي ثُمَّ قَالَ أَمْلِهِ عَلَيَّ فَإِنِّي أَخَافُ أَنْ لَا أَلْقَاكَ قَالَ: فَأَمْلَيْتُهُ عَلَيْهِ ثُمَّ أَخْرَجْتُ كِتَابِي فَقَرَأْتُ عَلَيْهِ.
Abd ibn Humayd har sagt att Muhammad ibn al-Fadl sade: Yahya ibn Main frågade mig om denna hadith när han satte sig ned hos mig för första gången, och jag sade: “Hammad ibn Salama har berättat för oss…”. [Han avbröt mig] och sade: “Om du ändå kunde läsa ur din bok.” När jag reste mig för att hämta min bok grep han tag i mina kläder och sade: “Diktera den för mig. Jag befarar att jag inte kommer att träffa dig igen.” [Muhammad ibn al-Fadl] sade: “Jag dikterade den för honom, och sedan hämtade jag min bok och läste ur den för honom.”