عَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ دَخَلَ عَلَى ابْنِهِ إِبَراهِيمَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ وَهُوَ يَجُودُ بَنَفْسِهِ فَجَعَلَتْ عَيْنا رَسُولِ اللَّهِ ﷺ تَذْرِفَانِ. فَقالَ لَهُ عَبْدُ الرَّحْمَنَ بْنُ عَوْفٍ: وَأَنْتَ يَا رَسُولَ اللَّهِ؟ فَقالَ: "يا ابْنَ عَوْفٍ إِنَّها رَحْمَةٌ" ثُمَّ أَتْبَعَها بِأُخْرَى فَقالَ ﷺ: "إِنَّ العَيْنَ تَدْمَعُ وَالقَلْبَ يَحْزَنُ وَلا نَقُولُ إِلَّا ما يُرضِي رَبَّنا وَإِنَّا بِفِرَاقِكَ يا إِبْرَاهيمُ لمَحْزُونُونَ". رواه البخاري
Anas, må Gud vara nöjd med honom, har berättat att Guds Sändebud ﷺ kom till sin son Ibrahim när han låg för döden. Guds Sändebuds tårar vällde fram och Abdurahman ibn Awf frågade: “Sörjer även du, Guds Sändebud?!” Profeten ﷺ sade: “Ibn Awf, detta är barmhärtighet”. Sedan tillade han: “Ögat tåras och hjärtat sörjer, men vi säger inte annat än det som behagar vår Herre. Vi är i sanning bedrövade över att skiljas från dig, Ibrahim.” [Bukhari]