عَنْ أَبِي بُرْدَةَ قالَ: وَجِعَ أبُو مُوسَى الأَشْعَرِيُّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فَغُشِيَ عَلَيْهِ وَرَأْسُهُ فِي حَجْرِ امْرَأَةٍ مِنْ أَهْلِهِ فَأَقْبَلَتْ تَصِيحُ بِرَنَّةٍ فَلَمْ يَسْتَطِعْ أَنْ يَرُدَّ عَلَيْها شَيْئاً فَلَمَّا أَفاقَ قالَ: أَنَا بَرِيءٌ مِمَّنْ بَرِئَ مِنْهُ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ إِنَّ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ بَرِيءٌ مِنَ الصَّالِقَةِ وَالحَالِقَةِ وَالشَّاقَّةِ. متفقٌ عليه
Abu Burda sade: Abu Musa al-Ash’ari, må Gud vara nöjd med honom, var sjuk och svimmade. Hans huvud vilade i knät på en kvinnlig släkting som började skrika och jämra sig, utan att han kunde säga någonting för att hindra henne. När han kvicknade till sade han: “Jag svär mig fri från den som Guds Sändebud har svurit sig fri från. Guds Sändebud ﷺ svor sig nämligen fri från kvinnor som jämrar sig högljutt, rakar av sig håret och river sönder sina kläder.” [Bukhari & Muslim]