عَنِ ابْنِ عُمَرَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُما قالَ: اشْتَكَى سَعْدُ بْنُ عُبادَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ شَكْوَى فَأَتَاهُ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ يَعُودُهُ مَعَ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ عَوْفٍ وَسَعْدِ بْنِ أَبِي وَقَّاص وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمْ فَلَمَّا دَخَلَ عَلَيْهِ وَجَدَهُ فِي غَشْيَةٍ فَقالَ: "أَقَضَى؟" قالُوا: لا يا رَسُولَ اللَّهِ. فَبَكَى رَسُولُ اللَّهِ ﷺ. فَلَمَّا رَأَى القَوْمُ بُكاءَ النَّبِيِّ ﷺ بَكَوْا قالَ: "أَلاَ تَسْمَعُونَ؟ إنَّ اللَّهَ لاَ يُعَذِّبُ بِدَمْعِ العَيْنِ وَلاَ بِحُزْنِ القَلْبِ وَلَكِنْ يُعَذِّبُ بِهَذا" وَأَشَارَ إِلَى لِسانِهِ "أَوْ يَرْحَمُ" متفق عليه
Ibn Umar, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: Sa’d ibn Ubada insjuknade, och Guds Sändebud ﷺ gick för att besöka honom tillsammans med Abdurahman ibn Awf, Sad ibn Abi Waqqas och Abdullah ibn Masud. När han kom fram var Sa’d medvetslös. Profeten ﷺ frågade: ”Har han avlidit?” “Nej, Guds Sändebud”, svarade de, varpå Profeten grät. När de närvarande såg att Profeten ﷺ grät, började de också gråta. Då sade han: ”Ska ni inte lyssna? Gud straffar inte för ögats tårar eller hjärtats sorg, men Han straffar för denna – och han pekade på sin tunga – eller så visar Han barmhärtighet.” [Bukhari & Muslim]