وَعَنْ أَبِي الأَسْوَدِ قَالَ: قَدِمْتُ المَدِينَةَ فَجَلَسْتُ إِلَى عُمْرَ بنِ الخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ فَمَرَّتْ بِهِمْ جَنَازَةٌ فَأُثْنِيَ عَلَى صَاحِبِها خَيْرًا فَقَالَ عُمَرُ: وَجَبَتْ ثُمَّ مُرَّ بِأُخْرَى فَأُثْنِيَ عَلَى صَاحِبِها خَيْرًا فَقَالَ عُمَرُ: وَجَبَتْ ثُمَّ مُرَّ بِالثَّالِثَةِ فَأُثْنِيَ عَلَى صَاحِبِهَا شَرًّا فَقَالَ عُمَرُ: وَجَبَتْ: قَالَ أَبُو الأَسْوَدِ: فَقُلْتُ: وَمَا وَجَبَتْ يَا أَمِيرَ المُؤمِنِينَ؟ قَالَ: قُلْتُ كَمَا قَالَ النَّبِيُّ ﷺ: "أَيُّمَا مُسْلِمٍ شَهِدَ لَهُ أَرْبَعَةٌ بِخَيْرٍ أَدْخَلَهُ اللَّهُ الجَنَّةَ" فَقُلنَا: وَثَلاثَةٌ؟ قَالَ: "وَثَلاثَةٌ" فَقُلْنا: وَاثْنَانِ؟ قالَ: "وَاثْنَانِ" ثُمَّ لَمْ نَسْأَلْهُ عَنِ الوَاحِدِ. رواه البخاري
Abu al-Aswad berättar: Jag kom till Medina och satte mig hos Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom. Ett liktåg passerade och människorna lovordade den avlidne varpå Umar sade: “Det har blivit oundvikligt.” Därefter passerade ett annat liktåg och människorna lovordade den avlidne. Umar sade återigen: “Det har blivit oundvikligt.” Sedan passerade ytterligare ett liktåg och människorna talade illa om den avlidne. Umar sade även denna gång: “Det har blivit oundvikligt.” Abu al-Aswad frågade Umar vad det var som blivit oundvikligt och han svarade: “Jag sade samma sak som Profeten ﷺ: ‘Om fyra muslimer vittnar gott om en muslim, ska Gud föra in honom i Paradiset’.” Vi frågade då: “Och om det är tre?” Han svarade: “Även om de är tre.” Vi frågade: “Och om det är två?” och han svarade: “Även om de är två.” Sedan frågade vi inte om det räckte med ett vittne. [Bukhari]