عَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: مَرَّ النَّبِيُّ ﷺ بِامْرَأَةٍ تَبْكِي عِنْدَ قَبْرٍ فَقَالَ: "اتَّقِي اللهَ وَاصْبِرِي" فَقَالَتْ: إِلَيْكَ عَنِّي فَإِنَّكَ لَمْ تُصَبْ بِمُصِيبَتِي وَلَمْ تَعْرِفْهُ فَقِيلَ لَهَا: إِنَّهُ النَّبِيُّ ﷺ فَأَتَتْ بَابَ النَّبِيِّ ﷺ فَلَمْ تَجِدْ عِنْدَهُ بَوَّابِينَ فَقالَتْ: لَمْ أَعْرِفْكَ فَقالَ: "إِنَّما الصَّبْرُ عِنْدَ الصَّدْمَةِ الأُولَى" متفق عليه
وفي رواية لمسْلم: "تَبْكِي عَلَى صَبِيٍّ لَهَا"
Anas, må Gud vara nöjd med honom, har berättat att Profeten ﷺ gick förbi en kvinna som grät vid en grav och sade till henne: “Frukta Gud och var tålmodig!” Hon kände inte igen honom och svarade: “Gå din väg! Du har inte drabbats av det som drabbat mig.” Någon sade till henne att detta var Profeten ﷺ. Hon gick då till hans dörr men fann inga dörrvakter. Hon sade: “Jag kände inte igen dig!” Och han svarade: “Sant tålamod är bara vid den första chocken.” [Bukhari & Muslim] I en version som återfinns hos Muslim står det att hon grät över sitt barn.