عَنْ عَائِشَةَ قَالَتْ دَخَلَ عَلَىَّ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ وَعِنْدِي امْرَأَةٌ فَقَالَ "مَنْ هَذِهِ". فَقُلْتُ هَذِهِ فُلانَةٌ تَذْكُرُ مِنْ صَلاتِها. قَالَ "مَهْ عَلَيْكُمْ بِمَا تُطِيقُونَ فَوَاللَّهِ لاَ يَمَلُّ اللَّهُ حَتَّى تَمَلُّوا" وَكَانَ أَحَبَّ الدِّينِ إِلَيْهِ مَا دَاوَمَ صَاحِبُهُ عَلَيْهِ. متفق عليه
Aisha, må Gud vara nöjd med henne, har berättat att Profeten ﷺ kom in till henne när hon hade besök av en kvinna och frågade: “Vem är detta?”. “Detta är den och den”, sade hon, och nämnde också att kvinnan bad väldigt mycket. Profeten ﷺ sade: “Det räcker! Ni ska bara göra sådant som ni orkar med. Vid Gud, Gud blir inte trött [på att ge] förrän ni tröttnar.” Aisha, må Gud vara nöjd med henne, berättade också att den religionsutövning han älskade mest var den som utfördes regelbundet. [Bukhari & Muslim]