(27) Om att det är rekommenderat att [möta andra med] ett glatt ansikte, att säga sådant som är gott och att tala tydligt, och att det är förkastligt att berömma någon som är närvarande om man befarar att han ska bli självbelåten, men inte annars
قال الإمام النووي: فهذه الأحاديث في النهي وجاء في الإباحة أحاديث كثيرة صحيحة قال العلماء وطريق الجمع بين الأحاديث أن يقال إن كان الممدوح عنده كمال إيمان ويقين ورياضة نفس ومعرفة تامة بحيث لا يفتتن ولا يغتر بذلك ولا تلعب به نفسه فليس بحرام ولا مكروه وإن خيف عليه شيء من هذه الأمور كره مدحه في وجهه كراهة شديدة.
Imam al-Nawawi har sagt: “Dessa hadither visar att det är förbjudet, men det finns ett stort antal helt tillförlitliga hadither som visar att det är tillåtet. De lärda har sagt att det sammantaget går att förena innebörden av dessa hadither genom att säga: ‘Om den som lovordas har fullkomlig tro, visshet och självbehärskning, och om han har omfattande kunskap så att han inte låter sig förföras eller bedras av [sådana lovord] och inte heller låter sig bli en leksak för sin lägre själ (nafs) är det varken förbjudet eller förkastligt [att lovorda honom]. Om man å andra sidan befarar att han ska ansättas av något av detta är det strängt förkastligt att lovorda honom när han är närvarande.’”