عَنْ أَبِي بَكْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَجُلاً ذُكِرَ عِنْدَ النَّبِيِّ ﷺ فَأَثْنَى عَلَيْهِ رَجُلٌ خَيْراً فَقَالَ النَّبِيُّ ﷺ: وَيْحَكَ قَطَعْتَ عُنُقَ صَاحِبِكَ يَقُولُهُ مِرَاراً إِنْ كَانَ أَحَدُكُمْ مَادِحاً لاَ مَحَالَةَ فَلْيَقُلْ أَحْسِبُ كَذَا وَكَذَا إِنْ كَانَ يَرَى أَنَّهُ كَذَلِكَ وَحَسِيبُهُ اللَّهُ وَلاَ يُزَكَّى عَلَى اللَّهِ أَحَدٌ. متفق عليه
Abu Bakra, må Gud vara nöjd med honom, har berättat att en man fördes på tal i Profetens närvaro ﷺ varpå en annan man lovordade honom. Profeten ﷺ sade då: “Ve dig! Du har skurit halsen av din vän.” Han upprepade detta flera gånger. Sedan sade han: “Om någon av er ser sig tvungen att lovorda någon ska han säga: “Jag anser att han är sådan och sådan”, förutsatt att han verkligen anser att han är det. Gud är hans rannsakare och ingen ska påstås vara ren inför Gud.” [Bukhari & Muslim]