1
‘Abdallāh (b. Mas‘ūd) berättar:
När vi förrättade bön, ledda av Guds Sändebud ﷺ brukade vi säga: ”Fred vare med Gud, fred vare med den eller den.” En dag sade han till oss: ”Gud är Fred. När därför någon av er intar sittande ställning [i bönens andra eller sista rak‘ah] skall han säga: at-tahiyyātu li-’llāhi wa-’s-salawātu li-’llāhi wa-’t-tayyibātu – as-salāmu ‘alayka ayyuha ’n-nabī wa-’r-rahmatu ’llāhi wa-barakātuhu – as-salāmu ‘alaynā wa-‘alā ‘ibādi ’llāhi ’s-sālihīn. (All ära och all dyrkan, alla böner och alla goda ting tillkommer Gud. [Guds] fred vare med dig, Profet, och Hans nåd och barmhärtighet och Hans välsignelser. [Guds] fred vare med oss och med Guds rättskaffens tjänare.) När han säger detta, når det varje rättskaffens Guds tjänare i himlen och på jorden. [Och vidare]: Ashhadu an lā ilāha illā ’llāh wa-ashhadu anna muhammadan ‘abduhu wa-rasūluhu. (Jag vittnar att ingen gud finns utom Gud och jag vittnar att Muhammed är Hans tjänare och Hans Sändebud.) [Som avslutning] kan han välja vilken bön han vill.”
Muslim redovisar ytterligare nio traditioner med samma innehåll, varav några företer vissa, föga väsentliga detaljer, som saknas i de andra.