1
Guds Sändebud ﷺ hade begett sig till stammen Banī ‘Amr b. ‘Awf för att få en försoning mellan [dess medlemmar] till stånd och det blev tid för bön. Böneutroparen kom till Abū Bakr och sade: ”Vill du leda bönen om jag ropar ut iqāmah?” vartill Abū Bakr svarade ja och han inledde bönen. Guds Sändebud ﷺ kom när bönen hade börjat och tog sig fram [mellan de församlade] och ställde sig i en av raderna. Människorna klappade i händerna, men Abū Bakr lät sig inte störas i bönen. Då klappade man häftigare och han vände sig om och såg Profeten, som gjorde tecken åt honom att stå kvar där han stod. Abū Bakr lyfte händerna och prisade Gud i Hans makt och härlighet för vad Profeten hade befallt honom att göra. Sedan steg han tillbaka till dess att han fann en plats i en av raderna och Guds Sändebud ﷺ steg fram och ledde bönen. När bönen var slut sade Profeten till Abū Bakr: ”Vad hindrade dig att stå kvar där jag befallde dig att stå?” Och han svarade: ”Det anstår inte sonen till Abū Quhāfah att förrätta bön när han står framför Guds Sändebud ﷺ.” Sedan sade Profeten [till människorna]: ”Varför klappade ni så häftigt i händerna? Om något händer under bönen som kräver åtgärd, ropa då subhāna ’llāh (Stor är Du, Gud, i Din härlighet). Om någon ropar subhāna ’llāh drar han uppmärksamheten till sig. Att klappa i händerna hör kvinnorna till.” –Sahl b. Sa‘d as-Sā‘idī har berättat detta.
Samma händelse är ämnet för ytterligare två traditioner, en med samma källa, där orden om Abū Bakrs reaktion när han såg att Profeten hade kommit inte finns med, och en där följande tillägg gjorts: ”Guds Sändebud ﷺ kom och tog sig fram till den första raden och Abū Bakr steg tillbaka.