1
Al-Barā’ b, ‘Āzib har berättat:
”Jag iakttog Muhammeds bön ﷺ och fann att den tid då han stod [och läste] (qiyāmuhu) och då han böjde ryggen (rak‘atuhu) och då han efter detta återtog upprätt ställning (i‘tidālahu) och då han föll ned med pannan mot marken sadjdatahu) och då han mellan de två nedfallen intog sittande ställning (djalsatahu bayna as-sadjdatayn) och då han efter det sista nedfallet och [den avslutande] hälsningen förblev sittande till uppbrottet från bönen (djalsatahu mā-bayna at-taslīm wa ’l-insirāf) [fann jag att alla dessa moment] var av ungefär samma längd.”