5
Enligt en tradition, som går tillbaka på Ibn Djuraydj, frågade han ‘Atā’: ”Vad säger du när du gör bugningen [i bönen]? ‘Atā’ svarade: ”Dig lovar och prisar jag! Det finns ingen gud utom Du!” Och han fortsatte: ”Jag fick av Ibn Mulaykah veta att ‘Ā’ishah en natt hade saknat Profeten ﷺ och trodde att han hade gått till en annan av hustrurna. Efter att ha sökt efter honom kom hon tillbaka och fann honom försänkt i bön, med böjd rygg eller pannan mot marken, och hörde honom säga: ’Stor är Du i Din härlighet! Jag lovar och prisar Dig! Det finns ingen gud utom Du!’ Hon sade:’Med glatt sinne ger jag bort min mor och min far för att få behålla dig! Jag trodde att du hade något särskilt för dig och här är du i färd med något helt annat.’”‘Ā’ishah måste ha menat: ”Jag trodde att du var tillsammans med någon annan av dina hustrur – och så finner jag dig försänkt i bön.”