5
I en traditionsom åberopar profethustrun ‘A’ishah heter det: Guds Sändebud ﷺ inledde bönen med orden Allāhu akbar (”Gud är större” eller ”Gud är störst”) och lovprisningen, al-hamdu li-’llāhi rabbi ’l-‘ālamīn. Han varken höjde eller sänkte huvudet under bugningen utan höll det i en rak ställning däremellan. Efter bugningen höjde han huvudet och återtog upprätt hållning innan han föll ned med pannan mot marken, och när han efter nedfallet höjde huvudet, intog han sittande ställning innan han [på nytt] lade pannan mot marken. Efter att ha bett två raka‘āt läste han tahiyyah [sittande] på vänster ben [med foten under sig] tryckt mot marken och höll höger ben [fritt från kroppen med foten] upprest [vilande på tårna]. Och han förbjöd [den som ber] att sitta på huk som Djävulen och att lyfta händerna som rovdjuren [höjer tassarna när de vill slå sitt byte].