2
Ibn Abī ‘Atīq har berättat att han och Qāsim återgav en hadīth för ‘Ā’ishah (Gvhn) – Qāsim talade inte ren arabiska och hans mor var en frigiven slav – och ‘Ā’ishah sade till honom: ”Hur är det fatt med dig? Du berättar inte detta så som min brorson berättar det.. Men jag vet varifrån du har fått denna berättelse.” [Och vänd till Ibn Abī ‘Atīq:] ”Så har hans mor uppfostrat honom och [så har] din mor uppfostrat dig.” Qāsim blev harmsen och bitter över hennes ord och då han såg att det hade dukats för henne, reste han sig. Då sade hon: ”Vart [ska du gå]?” Och han svarade; ”Jag ska gå till bön.” Då sade hon: ”Sitt ner!” Men han upprepade: ”Jag vill gå till bön.” Men hon sade: ”Spjärna inte emot utan sitt ner! Jag har hört Guds Sändebud ﷺ säga: ’När maten har satts fram är det inte [tid för] bön, och det är inte [tid för] bön när naturbehoven tränger på.’”
Muslim redovisar också ”traditionen” med åberopande av ‘Ā’ishah men utan att nämna Qāsim.