1
Med profethustrun ‘Ā'ishah som sagesman berättar‘Urwah b. Zubayr, att Guds Sändebud ﷺ en afton hade skjutit på kvällsbönen till dess nattmörkret hade tätnat och detta är vad som kallas ‘atamah (uppskov med kvällsbönen), men Profeten ﷺ kom inte ut förrän han av ‘Umar b. al-Khattāb fått veta att kvinnorna och barnen hade somnat. Han kom nu ut och sade till dem som hade samlats i moskén: ”Inget av jordens folk väntar på detta [den senarelagda kvällsbönen] utom ni” – och detta var innan Islam hade spridits bland folken. – Enligt Harmalah b. Yahyā tillfogade Ibn Shihāb, båda förmedlare, till sin berättelse: ”Jag har hört att Profeten ﷺ sade: ’Ni har inte rätt att i fråga om bönen’ kräva något av Guds Sändebud ﷺ och han [gjorde] det när ‘Umar b. al-Khattāb ropade på honom med hög röst.”
En tradition om samma händelse, byggd direkt på ‘Ā'ishahs berättelse, lyder: Profeten ﷺ sköt en afton upp kvällsbönen tills en stor del av natten hade förflutit och de som samlats i moskén hade somnat. Så kom han och förrättade bönen och sade: ”Detta är rätta tiden för bönen. Om jag inte skulle lägga en stor börda på mitt samfund [skulle jag alltid be vid denna tid].”
Ytterligare nio traditioner beskriver denna och liknande händelser med framhållande av olika detaljer. I en av dem återger Ibn Djuraydj ett samtal med ‘Atā’ som i sin tur åberopar Ibn ‘Abbās. På frågan hur länge Profeten ﷺ den natten hade skjutit på bönen svarade ‘Atā’ att han inte visste men tillfogade: ” Vare sig jag leder den eller ber ensam, tycker jag bäst om att läsa denna bön vid den senare tidpunkten, såsom Profeten ﷺ läste den den natten, men om det är svårt för dig eller för de människor vars bön du leder, gå då en medelväg mellan den tidigast möjliga tidpunkten och den senast tänkbara.”