1
Med åberopande av Abū Hurayrah har berättats, att då en av Adams söner läser [en vers ur Koranen som talar om] sadjdah (nedfall med pannan mot marken) och kastar sig ned, drar sig Djävulen undan i tårar och säger: ”Vilket elände!”. Enligt Abū Kurayb, en av förmedlarna, var Djävulens ord: ”Vilket elände har inte drabbat mig! Adams son fick befallning att falla ned med pannan mot marken och han föll ned, och så vinner han Paradiset; jag fick också befallning att falla ned med pannan mot marken men vägrade, och så har jag fått Helvetet på min lott.” ## Denna tradition förklarar hur man blir förnekare av tron. Enbart genom försumlighet i fråga om bönen blir man inte förnekare i ordets strikt religiösa mening, även om den utan tvekan utgör en allvarlig synd: religion utan bön är nämligen något otänkbart. Men Djävulens felsteg var att han vägrade att lyda Guds befallning och alltså satte sig upp emot Honom. Det råder stor skillnad mellan underlåtenhet eller försumlighet å ena sidan och avsiktlig vägran eller förnekelse å den andra. ## En annan av förmedlarna i samma kedja, Al-A‘mash, har berättat detta, men om Djävulen använde han orden ”men jag lydde inte, och så etc.”