1
Djābir b. ‘Abdallāh har berättat om hur Profeten ﷺ en fredag stod och predikade, då en karavan från Syrien anlände [med spannmålslast]. Människorna störtade ut tills inte mer än tolv personer stod kvar [och lyssnade till Profeten]. Det var efter detta som denna vers uppenbarades med syftning på fredagsbönen: [Men om] människorna blir varse [ett tillfälle att göra] en vinst eller [få en stunds] förlustelse, bryter de upp [från bönen] och lämnar dig [Muhammed] stående [i moskéns talarstol] (62:11). – Av denna hadīth redovisas två versioner med samme sagesman med, i den första, tillägget ”Jag var en av dem [som stod kvar]” och, i den andra, tillägget: ”Bland dem [som stod kvar] var Abū Bakr och ‘Umar”. – I ännu en tradition berättar Ka‘b b. ‘Udjrah, att han steg in i en moské och såg där ‘Abd ar-Rahmān b. Umm HakamHan tillhörde klanen Banū Umayyah. hålla predikan i sittande ställning. Han utbrast då: ”Se på den uslingen! Han sitter och predikar! Men Gud den Högste har sagt: Om människorna blir varse [ett tillfälle att göra] en vinst eller [att få en stunds] förlustelse, bryter de upp [från bönen] och lämnar dig [Muhammed] stående [i moskéns talarstol].”