3
Anas b. Mālik har berättat att en man kom in i moskén en fredag genom dörren som låg mitt emot Dār al-Qadā’ just som Guds Sändebud ﷺ stod och predikade och kom och ställde sig framför Profeten ﷺ och sade:
”Guds Sändebud! Kamelerna har dött och vi har ingen framkomlig väg. Be därför Gud att Han låter det regna över oss!” Guds Sändebud ﷺ lyfte händerna och bad: ”Gud! Låt det regna över oss! Gud! Låt det regna över oss! Gud! Låt det regna över oss!” Anas sade: ”Vid Gud! Vi såg inte ett enda moln, inte en skymt av ett moln! Och mellan oss och [kullen] Sal‘a fanns inga hus [som skymde sikten]. Men ett moln, som en sköld, steg upp bakom den och när det var mitt på himlen bredde det ut sig och ett störtregn följde. Vid Gud! Vi såg inte solen en hel vecka! Så kom en man genom samma dörr följande fredag då Guds Sändebud ﷺ stod och predikade och han kom och ställde sig framför honom och sade: ’Guds Sändebud! Kamelerna har dött och vi har ingen framkomlig väg. Be Gud att Han låter oss slippa regnet!’ Profeten ﷺ lyfte sina händer och bad: ’Gud! Låt det regna runt omkring oss, men inte på oss! På kullarna och flodbäddarna och där träden växer!’ Regnet upphörde och då vi steg ut lyste solen.” Shārik frågade Anas om det var samme man och han svarade: ”Jag vet inte.”Bukhārī gör här klart att det var samme man som kom en vecka tidigare och bad att Profeten ﷺ skulle hålla bön om regn.