2
I en annan berättelse av denne ‘Atā’ b. Abū Rabāh som också åberopar ‘Ā’ishah heter det:
”Om det rådde våldsam storm, brukade Profeten ﷺ säga: ”Gud! Jag ber Dig om det goda den kan medföra, om det goda som finns i den och om det goda varmed den har sänts, och jag ber om Ditt skydd mot det onda den kan medföra, mot det onda som finns i den och mot det onda varmed den har sänts.” ‘Ā’ishah fortsatte: ”Om det var åskväder i luften ändrades hans ansiktsfärg och han gick ut och in, fram och tillbaka, men om regnet kom blev han lättad och jag märkte denna lättnad i hans ansiktsuttryck. Jag frågade honom om detta och han svarade: ’Kanske går det för oss som det gick för stammen ‘Ād som, då de såg en molnbank [vid horisonten] röra sig i riktning mot deras dalar, ropade: ’Se, ett moln! Det skall ge oss regn.’Texten återger några rader ur Koranen, 46:24, där slutet skildras för stammen ‘Ād, som förgäves hade manats av sin profet Hūd att överge sitt avguderi och återgå till dyrkan av den Ende Guden. Som framgår av den fortsatta läsningen kom slutet genom en allt förödande stormvind.