2
Enligt en berättelse av Abū Hurayrah tillkännagav Guds Sändebud ﷺ nyheten om [Abessiniens kejsare] Negus’ död för folket samma dag den inträffade, och han uppmanade dem att bege sig till platsen för bön [i det fria] och förhärligade Gud med ropet Allāhu akbar fyra gånger. – En annan hadīth, också med Abū Hurayrah som sagesman lyder: ”Guds Sändebud ﷺ tillkännagav för oss att Negus, Abessiniens härskare, dött samma dag och han sade till oss: ’Be om Guds förlåtelse för er broder.’ – [En förmedlare] Ibn Shihāb sade sig ha hört av [förmedlaren] Sa‘īd b. al-Musayyab att såsom Abū Hurayrah berättat, Guds Sändebud ﷺ ordnade dem i rad på platsen för bön [i det fria], förrättade bön och förhärligade Gud i fyra rop av Allāhu akbar.Det föreligger skilda meningar om det är nödvändigt att förrätta bön för den som har dött på annan ort. Enligt imam Shāfi‘ī och imam Ahmad visar vad som berättas här att bön bör förrättas över en död, även om den döda kroppen inte är på plats. Då uppstår emellertid frågan varför Profeten ﷺ inte förrättade bön över alla muslimer som dog i denna period på olika platser och vars kroppar inte kunde föras tillbaka till honom? Imam Abū Hanīfah har åsikten att bönen över Negus var en extraordinär akt och inte kan uppfattas som ett prejudikat som alltid bör följas. Men är denna syn helt riktig? Profeten uppmanade ju de sina att gå till böneplatsen i det fria och där förrätta bönen och han gjorde det med en entusiasm som rev andra med sig. Detta förefaller inte kunna behandlas som ett undantagsfall. Man vet också att det ibland förekom att Följeslagarna förrättade bön även i fall då den döda kroppen inte var närvarande. I jämförelse med dessa ytterlighetsståndpunkter framstår Ibn Taymiyyahs som den rimligaste. Han säger att om en man dör där ingen bön läses över honom, då bör den förrättas på en annan plats utan att kroppen är fysiskt närvarande, så som skedde när Profeten läste bönen över Negus eftersom han dog utanför Islams råmärken. Om döden däremot inträffar där bön för den döde kan förrättas, bör detta inte ske annat än med kroppen närvarande. Har bönen lästs över honom kan ingen ytterligare bön förekomma (Hāfiz ibn Qayyim, Zād-al-Ma‘ād, vol. I, ss.300-01).