2
Enligt Muhammed b. Qays hade ‘Ā’ishah sagt:
”Låt mig berätta något om mig själv och om Guds Sändebud ﷺ. När det var Profetens tur ﷺ att tillbringa natten hos mig, vände han sig på sidan, svepte om sig manteln, tog av sandalerna och ställde dem nära sina fötter och bredde ut en flik av sin sjal över sängen och lade sig ner tills han trodde att jag hade somnat. Då tog han sakta på sig manteln och sandalerna, öppnade dörren och gick försiktigt ut och stängde den. Jag drog mitt linne över huvudet, tog på min slöja, och svepte om mig ett plagg och följde efter honom till dess han kom fram till Baqī‘. Där stod han en lång stund och lyfte sedan tre gånger sina händer,Han lyfte händerna med enträgna böner till sin Herre om förlåtelse för de troende männen och kvinnorna som dött. varefter han återvände [hem]. Jag återvände [efter honom]. Han gick fortare och fortare och jag gick fortare och fortare. Han skyndade på stegen ännu mer och jag skyndade på stegen. Han kom [in i huset] och jag kom [in i huset], men jag hann före honom och hade redan lagt mig när han kom. Och han sade: ’Vad är det, ‘Ā’ishah, som gör dig andfådd?’ Jag svarade: ’Det är ingenting.’ Då sade han: ’Tala om det för mig; annars skall den Outgrundlige, Den som är underrättad om allt, låta mig veta det.’ Jag svarade: ’Måtte min far och min mor bli din lösen’ och så berättade jag [det hela].‘Ā’ishah föll till sist till föga och bekände att hon hade följt efter Profeten ﷺ. Dels var hon orolig för hans säkerhet, men det fanns ett annat skäl. ‘Ā’ishah kunde inte bilda sig en uppfattning om makens avsikter och ville förvissa sig om att han inte hade gått för att besöka en annan av sina hustrur trots att det nu var hennes tur. Han sade: ’Var du den mörka skugga jag såg framför mig?’ och jag svarade ’Ja’ och då gav han mig ett lätt slag på bröstet men som gjorde ont. Sedan sade han: ’Trodde du att Gud och Hans Sändebud skulle göra dig något för när?’ och jag sade: ’Ja, vad människor än döljer får Gud veta det.’ Då sade han: ’Gabriel kom till mig när du såg mig och han kallade mig vilket han dolde för dig. Jag besvarade hans kallelse och jag dolde det för dig. Han kom inte till dig och du var heller inte fullt klädd.Meningen i hans ord torde ha varit: ”Du var lätt klädd för natten och hade inte iakttagit de försiktighetsmått som är föreskrivna för en kvinna, när hon rör sig utomhus under natten.” Jag trodde att du hade somnat och ville inte väcka dig för att du inte skulle bli rädd. [Gabriel] sade: ’Din Herre befaller dig: gå till folket i al-Baqī‘ och be om Hans förlåtelse för dem.’ Och jag sade: ’Säg mig, du Guds Budbärare, hur kan jag be för dem.’ Han sade: ’Säg: Fred vare med er, ni invånare av troende och muslimer! Måtte Gud förbarma Sig över dem av oss som gått först och dem som kommer efter! Vi skall, om Gud vill, förena oss med er.’”