1
I n l e d n i n g
Bland Islams s.k. fem pelare, de viktigaste element som bär upp detta religiösa system är zakāh, plikten att ge av det man har att ge åt dem som bättre behöver det, ge för Guds sak eller för Guds skull, den andra i ordningen efter bönen (salāh), som är den första. Dess rot är verbstammen zakā (’att växa’) som också har betydelsen ’att rena’. Ett annat ord med samma innebörd är sadaqa, som förekommer både i Koranen och i traditionerna i den reflexiva formen tasaddaqa (’ge en allmosa’). Den bakomliggande tanken är att detta att ”ge av sitt” hjälper människan att befria sig, ’rena sig’, från den överdrivna omtanken om sitt eget bästa. Som framgår av det följande omfattar systemet en verklig skatt, i brist på ett adekvat, heltäckande uttryck kallad allmoseskatten (i ljuset av vad som här sagts kunde den lika väl kallas ”renhetsskatten”); man bör dock hålla fast vid att det är en skatt, motsvarande i princip 2,5%, som åligger varje muslim och beräknas på det gångna årets nettoinkomst. Det bör på samma gång understrykas att det går som en röd tråd genom hela Koranens text att den broderliga kärleken till de sämre lottade eller, med en mindre religiöst laddad term, den medmänskliga solidariteten alltid står i centrum.
Vers 60 i sura nio (Ånger) anger de kategorier medborgare, vilka de uppburna skattemedlen skall komma till godo.