1
Enligt Abū Hurayrah har Guds Sändebud ﷺ sagt:
”Den som samlar guld eller silver och inte erlägger vad han är skyldig för detta, åt honom skall på Uppståndelsens dag plattor av eld tas fram och hettas upp i helvetets eld och med dessa skall hans sida, panna och rygg brännmärkas.Detta går tillbaka till vers 35 i Koranens nionde sura (Ånger): den dag då dessa [skatter] skall glödgas i helvetets eld och deras pannor, sidor och ryggar brännmärkas med detta [och en röst säga:] ”Detta är de skatter ni samlade för att i ensamhet [ruva över dem]; smaka nu det som ni lade på hög!” Så snart de svalnar, skall detta upprepas under en dag som varar 50.000 år, tills domen över tjänarna avkunnas och han får se om hans väg leder till paradiset eller till helvetet.” Då frågade man: ”Hur blir det, Guds Sändebud, med den som äger en kamel?” Och han svarade: ”Om den som äger en kamel inte erlägger vad han är skyldig för denDet var vanligt bland araberna att efter ett uppehåll på sex eller sju dagar föra sina kameler till en damm för att dricka. Där mjölkade de också stona och gav till de behövande att dricka av deras mjölk. – och i detta ingår också [kamelstoets] mjölk när hon mjölkas dagen då hon förs till vattenställetAllmoseskatten är för fem till nio kameler en get, om de under hela året har livnärt sig utomhus på bete (för kameler uppfödda under tak med foder erläggs ingen skatt). För tio till fjorton kameler är skatten två getter, från fjorton till nitton tre getter, från tjugo till tjugofyra fyra getter och från tjugofem till trettiofem ett årsgammalt kamelföl. – skall han på Uppståndelsens dag få se en mjuk sandig slätt breda ut sig framför honom där ingen enda av de unga kamelerna saknas och de skall trampa honom under hovarna och bita honom med sina munnar. Så snart den första av dem passerat förbi skall den sista föras tillbaka under en dag som varar 50.000 år, tills domen avkunnas över tjänarna och han får se om hans väg leder till paradiset eller till helvetet.” Man frågade [på nytt]: ”Hur blir det, Guds Sändebud, med den som äger kor och får?” Och han svarade: ”Om de som äger kor och får inte erlägger vad de är skyldiga för dem, kommer på Uppståndelsens dag en mjuk sandig slätt att breda ut sig framför dem och de kommer inte att sakna en enda av dem, varken de med krokiga horn, de som är utan horn eller de med ett brutet horn, och de kommer att stånga honom med sina horn och trampa honom under klövarna. Så snart de första av dem passerat förbi skall de sista föras tillbaka under en dag som varar 50.000 år, tills domen avkunnas över tjänarna och han får se om hans väg leder till paradiset eller till helvetet.” Och någon frågade: ”Och om han har en häst, Guds Sändebud?” Han svarade: ”Det finns tre slag av hästar: de som är en börda för [ägaren], de som är ett skydd för honom och de som ger honom inkomst. Den för vilken de är en börda är den som föder upp dem för att visas upp, för att stoltsera med dem eller för att kämpa mot Islam. De är alltså en börda för honom. Ett skydd för ägaren är hästar, uppfödda för [tjänst i] Guds sak och vars ägare inte glömmer vad Gud begär av honom vad avser deras hals och rygg,Den rätt som är knuten till hästens rygg är antingen att den används i krig för trons sak eller att den ges till en nödställd för den tid hans behov varar. Den som är knuten till hästens hals är att allmoseskatten betalas för den. och så är de ett skydd för honom. De hästar varav ägaren får inkomst är sådana som han föder upp för Guds sak [inkl. för djihād] och släpper ut på ängar och fält. Och allt vad de äter på dessa fält och ängar skrivs ned för hans räkning som goda gärningar och det gäller också deras spillning och urin, och de sliter inte sönder sin grimma och gör inga krumsprång utan att avtrycken efter deras hovar och mängden av deras spillning skrivs ned för hans räkning som goda gärningar. Och deras ägare tar dem inte över en flod där de dricker, oavsett om det var eller inte var hans avsikt att låta dem släcka törsten, utan att Gud för hans räkning skriver ned mängden vatten de dricker som goda gärningar. Och man frågade: ”Guds Sändebud! Och om han har en åsna?” Han svarade: ”Ingenting har uppenbarats för mig som avser åsnor annat än denna enda vers av allmänt innehåll:Det finns ingen regel som anger allmoseskatten för en åsna; dess ägare betalar alltså ingen skatt. Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det (99:7-8). – Ytterligare tre traditioner med i huvudsak samma innehåll finns redovisade, varav i en Abū Hurayrah åberopas som sagesman och, i två, Djābir b. ‘Abdallāh al-Ansārī.