1
Djābir har rapporterat följande: En man från stammen Banū ‘Udhrah meddelade en honom tillhörig slav att han skulle få sin frihet efter hans [ägarens] död.Ett vanligt sätt att frige en slav var att säga till honom: ”Du är fri den dag jag dör.” Guds Sändebud ﷺ fick kännedom om detta och frågade mannen: ”Har du några tillgångar vid sidan av [värdet av] din slav?” Då [mannen] svarade nekande lät Profeten ﷺ fråga om någon var villig att köpa slaven av honom.Profeten ﷺ ansåg att den frikostighet mannen visade som ville frige sin slav översteg hans resurser. Om slaven utan vederlag fick sin frihet skulle familjen stå utan medel om något oförutsett inträffade. Nu‘aym b. ‘Abdallāh al-‘Adawī sade att han ville köpa honom för [en summa av] 800 dirhams och kom med pengarna till Guds Sändebud ﷺ. Denne gav dem till [ägaren] och sade sedan: ”Börja med dig själv och förse dig med vad du behöver. Om något blir över, ge det till dina närmaste och om något därefter blir över, ge då till andra närstående. Och om ännu något därefter blir över, ge då dit eller dit, eller [ordagrant] ge då av vad du har i händerna till höger och till vänster. – Enligt en annan, i övrigt likalydande hadīth med samme sagesman, var namnet på den som gav sin slav friheten efter sin död Abū Madhkūr och han var en av Hjälparna. Slaven hette Ya‘qūb.