3
Al-Mundhir b. Djarīr har med åberopande av sin far berättat:
”Vi var samman med Guds Sändebud ﷺ i den tidiga morgonväkten, och en grupp människor anlände, barfota och halvnakna med randiga, trasiga yllemantlar och svärden hängande om halsen. De allra flesta, nej alla var från Mudar. Hans ansikte ﷺ skiftade färg när han såg hur fattiga de var och han gick in [till sig]. Han kom ut igen och bad Bilāl kalla till bön och efter iqāmah förrättade han bön med sina Följeslagare. Därefter talade han [till gruppen] och läste (ur Koranens fjärde sura, vers 1): Människor! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse (till versens slut): Gud vakar över er. Sedan läste han en vers ur sura Mönstringen: Frukta Gud, och tänk på vad ni sänder framför er, var och en, till morgondagen! Ja, frukta Gud! (59:18). [Och alla började ge] den ene en dinar, den andre en dirham, den tredje kläder, någon en sā‘Se not 2 ovan. vete, någon en sā‘ dadlar, och [Profeten ﷺ] sade: ’Ge, även om det är en halv dadel!’ Och från Hjälparnas skara kom någon med en säck pengar, som hans händer knappt kunde lyfta, nej, de förmådde inte lyfta den. Människorna fortsatte att strömma till utan uppehåll och jag såg två högar av matvaror och kläder och med ett ansikte strålande av glädje sade Guds Sändebud ﷺ: ’I Islam finns en belöning för den som föregår med gott exempel och en belöning för den som följer det, utan att något dras av från någonderas belöning. Och den i Islam som föregår med dåligt exempel måste bära denna börda och dessutom dens börda som följer hans dåliga exempel, utan att något dras ifrån [föregångarens eller efterföljarens] börda.’”