2
‘Awf b. Mālik al-Ashdja‘ī berättar att han och en grupp andra män, sex, åtta eller sju, [en gång] var tillsammans med Guds Sändebud ﷺ, då han sade:
”Varför svär ni inte Guds Sändebud trohet?” - [och detta trots att] de nyligen hade avlagt trohetsed inför honom. Därför sade de: ”Men, vi har redan avlagt trohetsed till dig, Guds Sändebud.” Då återtog han: ”Varför svär ni inte trohetsed till Guds Sändebud?” Och de sade ännu en gång: ”Vi har redan svurit dig trohet.” Men han sade på nytt: ”Varför avlägger ni inte trohetsed till Guds Sändebud?” Med händerna utsträckta [mot honom] sade de då: ”Vi har redan avlagt trohetsed till dig. På vad skall vi [nu] svära dig trohet?” Och han sade: ”Svär att ni skall dyrka Gud och ingen annan och inte sätta något i samband med Honom, att iaktta fem [dagliga] böner och att lyda och - här sänkte han rösten till en viskning - att inte be någon om något!” Därefter såg jag [berättade ‘Awf b. Mālik] att någon i gruppen, som tappade sitt ridspö, avstod från att be en man ta upp det och räcka honom det. (yunāwiluhu).