1
Anas b. Mālik har berättat: ”Vi befann oss i moskén tillsammans med Guds Sändebud ﷺ, då en ökennomad kom in och började urinera. Profetens följeslagare ropade: ’Sluta! Sluta!’ men Profeten sade: ’Hindra honom inte! Lämna honom i fred!’ ## Dessa ord ger oss ett begrepp om den finkänslighet som utmärkte Profeten i umgänget med andra människor. Här fick han de uppretade följeslagarna att överse med ökenarabens ohyfsade beteende och ta hänsyn till hans primitiva bakgrund och hans okunnighet. ## De lät honom vara och när han hade slutat, kallade Guds Sändebud ﷺ honom till sig och sade: ’Moskéer som denna är inte till för att man skall urinera där eller för annan orenlighet. De är till enbart för åkallan av Gud, vars makt överglänser allt, bön och läsning ur Koranen.’ Ungefär så föll hans ord. ## Här ges besked om de syften som en moské skall tjäna. För att kunna fullfölja dessa syften måste moskén skyddas mot alla föroreningar, inklusive affärstransaktioner, högljutt tal, diskussioner och trätor. Den som stiger in i en moské måste ha sinnet vänt mot dyrkan av Gud och vara medveten om Hans höga majestät och Hans makt. ## Sedan befallde han en i menigheten [att hämta vatten] och denne kom med en hink vatten och hällde det över det ställe där mannen hade urinerat. Ytterligare två traditioner, som berör denna händelse och som båda åberopar Anas, återges av Muslim.