1
I n l e d n i n gBönen är religionens själ. Saknas bönen kan människosjälen inte renas. Den som inte ber betraktas med rätta som en individ utan själ. Om bönen skulle förbjudas i denna värld skulle också all religion försvinna, därför att det är genom bönen som gudsmedvetandet befästs hos den bedjande och osjälvisk människokärlek och inre fromhet kan bestå. Bönen är således religionens första, högsta och högtidligaste uttryck.Sättet att be och bönens ord visar religionens rätta natur som är en manifestation av människans band till Gud. Muslimens bön är den kortast möjliga sammanfattningen av Islams lära. Det allra första som slår en iakttagare är att bönen åtföljs av fysiska åtbörder. Detta betyder att Islam inte bara lyfter upp själen till de andliga höjderna utan den låter också kroppen genomträngas av gudsmedvetandets ljus. Dess syfte är att rena både kropp och själ, eftersom den inte vet av någon klyfta mellan dem. Islam ser inte kroppen och själen som två skilda subjekt och varandras motsatser, och ser inte heller kroppen som ett fängelse som själen längtar att frigöra sig från för att kunna svinga sig upp till himmelska höjder. ”Själen är ett organ som kroppen utnyttjar för fysiologiska syften eller också är kroppen ett redskap för själen och därför behöver båda andligt ljus”, säger Muhammed Iqbal i Reconstruction of Religious Thought in Islam, s. 105.Bönen i Islam syftar å andra sidan inte till att en sådan andlig kontakt med Gud som innebär ett totalt för-nekande av världen och det egna jaget med upplösande av den mänskliga identiteten som uppgår i Guds oändlighet. Islam tar avstånd från detta slag av meditation, där människans jagmedvetande utplånas och ersätts av en identifiering med det Oändliga ända till dess hon i hänförelsens ögonblick ropar: ”Mitt ’jag’ har uppgått i Gud!” eller ”känner sig som ett med Gud”. Islam vill i medvetandet inpränta tanken att Guds ljus lyser upp både kropp och själ men låter henne inte fly till Oändligheten. Människan skall inse att hon står inför Maktens och Härlighetens Herre, vars ödmjuke tjänare hon är, och att hennes fromhet och andliga utveckling ligger i villig, uppriktig lydnad mot Gud. Det första steget hon kan ta på denna väg är att hon kommer till klarhet om sin egen begränsning och ser sig själv som den av världsalltets Skapare och Herre till människa danade varelse hon är och som därför ingalunda kan hysa ambitionen att bli en ”gud” eller ens en ”halvgud”. Framgången når hon tvärtom genom att i sitt uppträdande och sina attityder visa att hon är den Store Mästarens sanne och trogne tjänare. Bönen i Islam är därför en symbol eller ett uttryck för ödmjuk vördnad inför Hans Gudomliga Makt och Höghet.