حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ عَبْدَةَ الضَّبِّيُّ الْبَصْرِيُّ وَعَلِيُّ بْنُ حُجْرٍ وَأَبُو جَعْفَرٍ مُحَمَّدُ بْنُ الْحُسَيْنِ وَهُوَ ابْنُ أَبِي حَلِيمَةَ وَالْمَعْنَى وَاحِدٌ قَالُوا حَدَّثَنَا عِيسَى بْنُ يُونُسَ عَنْ عُمَرَ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ مَوْلَى غُفْرَةَ قَالَ حَدَّثَنِي إِبْرَاهِيمُ بْنُ مُحَمَّدٍ مِنْ وَلَدِ عَلِيِّ بْنِ أَبِي طَالِبٍ قَالَ: كَانَ عَلِيٌّ إِذَا وَصَفَ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ قَالَ لَمْ يَكُنْ رَسُولُ اللَّهِ بِالطَّوِيلِ الْمُمَّغِطِ وَلَا بِالْقَصِيرِ الْمُتَرَدِّدِ وَكَانَ رَبْعَةً مِنَ الْقَوْمِ لَمْ يَكُنْ بِالْجَعْدِ الْقَطَطِ وَلَا بِالسَّبْطِ كَانَ جَعْدًا رَجِلًا وَلَمْ يَكُنْ بِالْمُطَهَّمِ وَلَا بِالْمُكَلْثَمِ وَكَانَ فِي وَجْهِهِ تَدْوِيرٌ أَبْيَضُ مُشْرَبٌ أَدْعَجُ الْعَيْنَيْنِ أَهْدَبُ الْأَشْفَارِ جَلِيلُ الْمُشَاشِ وَالْكَتَدِ أَجْرَدُ ذُو مَسْرُبَةٍ شَثْنُ الْكَفَّيْنِ وَالْقَدَمَيْنِ إِذَا مَشَى تَقَلَّعَ كَأَنَّمَا يَنْحَطُّ فِي صَبَبٍ وَإِذَا الْتَفَتَ الْتَفَتَ مَعًا بَيْنَ كَتِفَيْهِ خَاتَمُ النُّبُوَّةِ وَهُوَ خَاتَمُ النَّبِيِّينَ أَجْوَدُ النَّاسِ صَدْرًا وَأَصْدَقُ النَّاسِ لَهْجَةً وَأَلْيَنُهُمْ عَرِيكَةً وَأَكْرَمُهُمْ عِشْرَةً مَنْ رَآهُ بَدِيهَةً هَابَهُ وَمَنْ خَالَطَهُ مَعْرِفَةً أَحَبَّهُ يَقُولُ نَاعِتُهُ لَمْ أَرَ قَبْلَهُ وَلَا بَعْدَهُ مِثْلَهُ ﷺ.
Umar ibn Abdullah har sagt att Ibrahim ibn Muhammad, ett av Ali ibn Abi Talibs barnbarn sade: När Ali, må Gud vara nöjd med honom, beskrev Guds Sändebud ﷺ brukade han säga: “Guds Sändebud var varken väldigt högväxt eller väldigt kortväxt, han var av medellängd bland sitt folk. Hans hår var varken påfallande lockigt eller rakt, utan snarare vågigt. Han var inte fet. Ansiktet var fylligt, men inte helt och hållet runt. Hyn var ljus och hade en rödaktig ton. Ögonen hade en intensivt svart färg och ögonfransarna var långa. Hans leder var stora och hans axlar breda. Han hade inte hår på kroppen med undantag för en tunn hårlinje som sträckte sig hela vägen från bröstet ned till naveln. Han hade kraftiga fingrar och tår. När han gick gjorde han det med kraft som om han gick nedför en sluttning. När han vände sig om gjorde han det med hela kroppen. Mellan hans skuldror satt profetskapets sigill, och han är profetlängdens sigill. Av alla hjärtan var hans det givmildaste, och av alla ord var hans de sannfärdigaste. Till sin natur var han mildare än alla andra, och i sitt umgänge var han ädlare än alla andra. Den som plötsligt fick syn på honom fylldes av vördnad och den som umgicks med och kände honom älskade honom. De som beskrev honom sade: ‘Jag har aldrig, vare sig före eller efter honom, sett någon som liknar honom ﷺ.’”