حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ إِسْمَاعِيلَ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ صَالِحٍ قَالَ حَدَّثَنِي مُعَاوِيَةُ بْنُ صَالِحٍ عَنْ عَمْرِو بْنِ قَيْسٍ أَنَّهُ سَمِعَ عَاصِمَ بْنَ حُمَيْدٍ قَالَ سَمِعْتُ عَوْفَ بْنَ مَالِكٍ يَقُولُ كُنْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ لَيْلَةً فَاسْتَاكَ ثُمَّ تَوَضَّأَ ثُمَّ قَامَ يُصَلِّي فَقُمْتُ مَعَهُ فَبَدَأَ فَاسْتَفْتَحَ الْبَقَرَةَ فَلَا يَمُرُّ بِآيَةِ رَحْمَةٍ إِلَّا وَقَفَ فَسَأَلَ وَلَا يَمُرُّ بِآيَةِ عَذَابٍ إِلَّا وَقَفَ فَتَعَوَّذَ ثُمَّ رَكَعَ فَمَكَثَ رَاكِعًا بِقَدْرِ قِيَامِهِ وَيَقُولُ فِي رُكُوعِهِ: سُبْحَانَ ذِي الْجَبَرُوتِ وَالْمَلَكُوتِ وَالْكِبْرِيَاءِ وَالْعَظَمَةِ ثُمَّ سَجَدَ بِقَدْرِ رُكُوعِهِ وَيَقُولُ فِي سُجُودِهِ: سُبْحَانَ ذِي الْجَبَرُوتِ وَالْمَلَكُوتِ وَالْكِبْرِيَاءِ وَالْعَظَمَةِ ثُمَّ قَرَأَ آلَ عِمْرَانَ ثُمَّ سُورَةً سُورَةً يَفْعَلُ مِثْلَ ذَلِكَ.
Awf ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag var tillsammans med Guds Sändebud ﷺ en natt. Han rengjorde tänderna med en kvist (siwak), utförde tvagningen och reste sig för att be. Jag reste mig för att be tillsammans med honom och han inledde med att läsa suran al-Baqara. Varje gång han läste en vers om [Guds] barmhärtighet stannade han upp och bad [Gud vara barmhärtig], och varje gång han läste en vers om [Guds] straff stannade han upp och sökte skydd [hos Gud]. Sedan bugade han sig och dröjde kvar i bugande ställning lika länge som han hade stått upp och sade: ”Upphöjd är Han, som besitter betvingande makt, herravälde, fullkomlighet och storhet”. Därefter föll han ned med ansiktet mot marken och dröjde kvar lika länge som han hade bugat sig och sade: ”Upphöjd är Han, som besitter betvingande makt, herravälde, fullkomlighet och storhet”. Sedan läste han Al Imran och därefter gjorde han likadant med den ena suran efter den andra.